Det här är avritningar av Sabapathys kartor, starkt förenklade – de är alldeles för stora för att skanna.
Plantagerna
Preston och St. Margaret's ligger på varsin sida av en dal på östsidan av en bergsrygg vid Sri Lankas näst högsta berg, Kirigalpotta (2396 m över havet). Bergsryggen sträcker sig nordväst ut från berget, och utgör gränsen mellan Dimbula-distriktet på ostsidan och Dickoya-distriktet på västsidan. Preston ligger på dalens södra sida, St. Margaret's på den norra, och mellan dem på dalens botten ligger plantagen Albion. Nedåt dalen gränsar de alla tre till de sammanslagna plantagerna Ardlaw och Wishford.
Här hittar Du en översiktskarta över de västra höglandsdistrikten, så Du kan se var plantagerna låg.
|
|
|
I januari 1966 ritade head clerken Mr. Sabapathy – vad han hette i förnamn
har vi aldrig fått veta – kartor över Preston och St. Margaret’s. Det
är inte lätt att tolka hans symboler, men en del kan man i alla fall lista ut. De
är ritade i den typiskt brittiska skalan 4 chains to 1 inch, vilket man efter diverse
beräkningar kan omvandla till 1:3168, och visar tefältens utsträckning, byggnader,
vägar, stigar och bäckar. Av bäckarnas sträckning och vägarnas slingringar kan man
något så när bilda sig en uppfattning om topografin, trots att kartorna saknar höjdkurvor. Det här är avritningar av Sabapathys kartor, starkt förenklade – de är alldeles för stora för att skanna. |
| Klicka på en karta för att se den i större format | ||
Prestons fabrik ligger 1450 m över havet (det är fabrikens läge som avgör om teet från en plantage skall räknas som high grown), cirka 7° norr om ekvatorn. Vädret i höglandet har liknats vid sommarväder i Sverige, men monsunerna gör att det regnar betydligt mer än vi skulle uppskatta på semestern; ungefär 3000 millimeter om året. En kortfattad karaktäristik hittar Du här, och Sri Lankas Meteorologiska avdelning här.
Vi vet att de första fälten på Preston planterades med te 1883; när Alexander köpte plantagen 1876 dröjde det alltså inte länge innan kaffepesten utplånat hans kaffeodling.
Undan för undan röjdes djungel undan och nya fält anlades och planterades. Den odlade arealen var som störst på 1920-talet, och minskade sedan med en femtedel fram till 1960-talet. Samtidigt ökade emellertid produktionen per hektar till det dubbla, främst på grund av bättre gödning och produktionsmetoder. 1966 fanns bara en liten plätt av den ursprungliga djungeln kvar, men hur det ser ut i dag vet vi inte.
De gamla kinesiska buskarna från 1883 fanns för övrigt kvar fortfarande 1966 – tebusken kan bli mycket gammal. Inte förrän plantorna blivit över 100 år gamla röjer man och planterar om ett fält. De första två åren efter röjningen får fältet ligga i träda, och man låter en speciell vassväxt växa där under tiden tills det blir dags att röja bort vassen och plantera.
Nu för tiden planterar man alltid med sticklingar, tefrön har för låg grobarhet. Sticklingarna tas från särskilda moderplantor; ett blad med en kort stam sätts i kruka, och placeras i plantskolan, ”the nursery”. 20 000 sticklingar rymdes i plantskolan på Preston. De skyddas från sol och blåst, vattnas varje dag, och kan efter 6 månader sättas ut på fälten i rader med 60 cm lucka och 120 cm avstånd mellan raderna.
Vart fjärde år beskärs buskarna ned till cirka 40 cm höjd, bara stubbade grenar lämnas kvar. Efter två månader sätts klykor över varje gren så att busken ska växa på bredden och inte på höjden. Efter 18 månader kan busken plockas för första gången. Genom att man tvingat busken att växa på bredden blir tebuskarna heltäckande efter tre till fyra år. Den färdiga busken har då fått en höjd av ungefär 1 meter, medan vildväxande te är ett 8 – 10 m högt träd.
En teplantage är ett helt samhälle i miniatyr, som kanske något liknar det gamla svenska brukssamhället. Där finns fabrik, bostäder, daghem, skola, en subventionerad affär, sjukstuga, kanske en pub, och förstås mängder av ekonomibyggnader. På Preston och St. Margaret’s, som inte var någon stor plantage i jämförelse med många andra, levde och arbetade omkring 1500 människor – männen skötte fabriken och de tyngre sysslorna på plantagen, medan de yngre kvinnorna skötte teplockningen och de äldre tog hand om barnen.
1926 byggdes en ny modern fabrik i tre våningar på Preston, och den användes ända till 1972 då Preston efter nationaliseringen slutade producera eget te. Framställningsprocessen finns väl beskriven på annat håll, här behöver väl bara noteras att Preston-fabriken enbart producerade svart te enligt den ortodoxa metoden,
Uppdaterad 2009-03-22