Firmans historia
Den 21 december 1934 skrev Gustaf V under en kunglig resolution att George Seton fick lov att importera och sälja te fast han var utlänning – men han måste ställa borgen för att han kunde betala sina skatter. Landsfiskalen i Daga distrikt och Länsstyrelsen i Nyköping var också inblandade. Så krångligt var det att starta en enskild firma 1934 – åtminstone om man var brittisk medborgare. Teet fanns där på Ceylon, från egna plantager, men att man skulle få ta hem och sälja det var en annan sak.
Firman kom i alla fall igång, och under de tidiga åren såldes mycket te genom gårdfarihandlare som passerade Kleva och sålde det runt om i landet. Många kom förstås också på besök på Kleva för att köpa te och beundra den vackra trakten vid Båven. En årligen återkommande begivenhet var den fältskjutning som Björnlunda Skytteförening anordnade på Kleva varje år, där George bidrog med priser, och i gengäld kunde sälja massor av te till skyttarna. Vid den sista fältskjutningen, som bör ha varit omkring 1977, såldes omkring 300 kilo på en dag – ett svårslaget rekord.
1939 bröt andra världskriget ut, och det blev omöjligt att importera te, så i sex år låg firman i träda. När verksamheten kom igång igen efter kriget överförde George firman på sin fru Elin – förmodligen för att slippa allt tjafs om utländskt medborgarskap. 9/9 1947 utfärdade Länsstyrelsen i Nyköping Elins registreringsbevis.
Efter kriget blev det inte heller möjligt att skicka hem te direkt från Preston och S:t Margaret’s – allt te måste passera teauktionen i Colombo, där George fick köpa sitt eget te. Under 50- och 60-talen gick dock firman ganska bra, och George sålde omkring ett ton te om året.
1979 såldes Kleva, och George, Elin och terörelsen flyttade till den lilla gården Erikssäter strax intill – med Sörmlands vackraste utsikt. George var nu 84 år gammal, och den 1/12 1979 tog hans dotter Violet över firman.
Violet och hennes man Björn bodde i Stockholm, så firman flyttade formellt dit, fast lagret fanns kvar på Erikssäter och allt teet packades där. Efter hand kom också en allt större del av försäljningen att ske som postpaket, och Postverkets prissättning blev en tung belastning på firmans ekonomi. På Georges tid skickade han ofta te fraktfritt till storkunderna, men det blev snart en omöjlighet.
1986 började Violet och Björn att flytta hem verksamheten till sitt hus i Järfälla, 1987 dog George, och sedan blev Erikssäter bara ett fritidsställe.
Firman har väl aldrig i modern tid kunnat försörja någon, Violet och Björn hade naturligtvis heltidsarbeten dessutom, så marknadsföring och nyrekrytering till den åldrande kundkretsen blev ganska eftersatt. På 1980-talet gjordes ändå en satsning, och det klassiska tesortimentet utökades med flera olika tesorter från Indien och Kina, samt en Earl Grey blandad av Windmill Tea Company i England. De indiska och kinesiska teerna lockade aldrig särskilt många kunder, de ceylonesiska sorterna Fannings och BOP stod fortfarande för 80 % av försäljningen, men Earl Grey-blandningen blev hyggligt populär.
Så gick Violet bort i oktober 2001, och Björn beslöt i samråd med sönerna att lägga ned firman. Vintern 2001-2002 realiserades det kvarvarande lagret ut, och det sista bokslutet gjordes vid halvårsskiftet 2002.
Alldeles slut blev det emellertid inte – vi förde över rättigheterna till firmanamn och varumärke till sonen Anders – som för övrigt tog sin mors efternamn Seton vid millennieskiftet, så där fanns ett frö till firmans återuppståndelse kvar.
Livet gick vidare även för Björn, som gifte om sig med Ann Britt och flyttade ut på landet till Lövsta i Rö.
Sommaren 2006 blev Björn så uppringd av en gammal kund, som hävdade att han led av outhärdliga abstinensbesvär utan Setons the. Efter ett antal påstötningar tog Björn kontakt med firmans gamle agent i England, som hunnit pensionera sig och sälja sin firma, men ändå entusiastiskt lovade att skaffa fram te av rätt sort igen. Ann Britt hejade på, det gamla kundregistret letades fram, brev skickades ut till de kunder som gick att lokalisera, och planerna blev allt mer konkreta. Anders bidrog med att ”låna ut” rättigheterna, och den 12/2 2007 lade vi beställning på en första sändning om 150 kilo. En extra kick blev det när vi ringde vår gamla kontakt på speditionsfirman för att beställa hemtransporten, och han omedelbart kom ihåg Setons the efter fem år av större och viktigare uppdrag. Sådant värmer!
Till midsommar 2012 levererade vi det allra sista teet till vår genom tiderna största kund, Jarbells Varuhus i Björnlunda, och det är ju passande att de fick den sista leveransen. Slutförsäljningen gick på bara ett par dagar, fast vi hade räknat med en långsam neddragning under hösten. Numera har inte heller Jarbells kvar något av vårt te, så det sista kapitlet i en nära åttioårig historia är nu skrivet.
Uppdaterad 2007-03-30