Storleksgradering
Våra produktnamn, Fannings, BOP och Pekoe, kommer från den storleksklassificering som görs när teet är färdigt. Det förtjänar alltid att påpekas, att klassificeringen INTE handlar om kvalitet. Kvalitén bedömer teprovarna när de skall bestämma hur mycket de vill bjuda för ett teparti på en kommande auktion – ett pedagogiskt exempel är att de ansåg att vår senaste sändning Pekoe hade högre kvalitet än vår B.O.P, och följaktligen betalade ett högre pris för Pekoe-teet, fast det är en grövre sortering än B.O.P.
Däremot påverkar storleken teets egenskaper när man lagar till det – en mindre storlek ger starkare färg och snabbare bryggning än en större om egenskaperna i övrigt är de samma.
Vi har gjort det litet lättare för oss genom att kalla det som egentligen heter ’Broken Orange Pekoe Fannings’ bara för Fannings – fast om man skall vara noga finns det enligt vissa källor en särskild grad som heter bara Fannings.
Sedan är namnet Pekoe för ett brutet te litet förbryllande – klassiskt är Pekoe ett helbladste, men gradvis förändras terminologin, så i dag menar man med Pekoe det som tidigare hette Broken Pekoe, och den gamla graden Broken Pekoe tillverkas inte längre.
Redan 1967 skrev D.M. Forrest i sin bok ”A hundred years Ceylon tea” att marknaden krävde mer och mer av de finkorniga graderna; detta har lett till den så kallade CTC-metoden (CTC står för ”Cut, Tear and Curl”), som används mycket i afrikansk teproduktion, och till att graderingen av ortodoxt te som Ceylonteet kryper nedåt i storlekarna. Det som i dag kallas B.O.P. skulle för 50 år sedan förmodligen ha kallats B.O.P. Fannings, och det som i dag kallas B.O.P.F. hade då hetat Dust 1.
Den specialintresserade kan läsa mer i D.M. Forrests definitioner och i en detaljerad lista från Forbes & Walker – tehandlare i Colombo – som vi fick på 1980-talet.
Än så länge har vi inte hittat några moderna, auktoritativa definitioner, men fortsätter att leta.
Uppdaterad 2007-04-21