Ann Britts djurberättelser

Karl Gustav

En kull av Sippans kattungar hette Ann Christine, Ann Charlotte, Karl Johan och Karl Gustav. De var förresten de som blev hämtade på andra sidan vägen i Marjas långbyxor. Karl Gustav var inte som andra katter, kanske var han utvecklingsstörd. Redan när han var mycket liten var han annorlunda, han öppnade till exempel ögonen redan på den tredje dagen. Han var inte heller lik sina syskon till utseendet, det var något med draget över ögonen. När han var med sin mamma Sippan och sina syskon märktes han handikapp inte så mycket, han följde bara med de andra, men ensam klarade han sig inte. Man kunde hitta honom jamandes i något hörn av trädgården när han hade kommit vilse, 20 meter från stallet där han bodde! När hans syskon växte upp syntes det tydligare att något var fel, Karl Gustav växte inte. Den präktiga mamman Sippan märkte naturligtvis att något var fel och började avdela en av de andra ungarna att passa Karl Gustav, oftast brodern Karl Johan. Så medan mamma Sippan var ute och visade omgivningarna för två av ungarna så var en kvar hemma med Karl Gustav.

När det var mat för stallkatterna ropade vi alltid: kissarna, kissarna kom! Antagligen trodde katterna att det var så de hette i efternamn, Sippan Kissarna kom och Karl Johan Kissarna kom till exempel. Men när vi ropade kom aldrig Karl Gustav och ändå hörde han, det hade vi testat. Någon av hans syskon brukade komma springande med honom i släptåg och de puffade aldrig bort honom från maten, fast han var så liten i förhållande till dem. Vi oroade oss för hur det skulle gå för Karl Gustav när de andra ungarna skulle säljas om några veckor. Skulle vi behålla ett syskon som skulle passa honom resten av livet? Mamma Sippan verkade redan ha tappat intresset för honom och de andra ungarna och var borta längre och längre perioder.
Tyvärr löste det sig på ett mycket sorgligt sätt. Alla stallkatterna utom två dog på några dagar. De hade fått kattpest. Sippan klarade sig, men alla hennes ungar dog och av de andra stallkatterna klarade sig bara en liten unge. På några dagar dog sju av våra katter, men först trodde vi att katastrofen var ännu större, men en efter en kom våra tre innekatter hem. Den lilla ungen som överlevde i stallet fick flytta in och bli vår nya innekatt. Han visste inget annat än att han hette Kissarna kom, men det kan man ju inte kalla en katt, så vi döpte honom till Tom och det var han nöjd med. Tom blev en riktigt stor katt, inte i kg mätt kanske, utan i cm över havet. Han hade de längsta ben jag någonsin sett på en katt.

Uppdaterad 2009-01-20

Välj berättelse









Till Kamphavet

Copyright © 2007 - 2013 Ann Britt och Björn Bergström. Innehållet får kopieras om källan uppges.
Tillbaka   Till toppen av sidan