Karl Gustav
En kull av Sippans kattungar hette Ann Christine, Ann Charlotte, Karl Johan och
Karl Gustav. De var förresten de som blev hämtade på andra sidan vägen i Marjas
långbyxor. Karl Gustav var inte som andra katter, kanske var han utvecklingsstörd.
Redan när han var mycket liten var han annorlunda, han öppnade till exempel ögonen
redan på den tredje dagen. Han var inte heller lik sina syskon till utseendet, det
var något med draget över ögonen. När han var med sin mamma Sippan och sina syskon
märktes han handikapp inte så mycket, han följde bara med de andra, men ensam klarade
han sig inte. Man kunde hitta honom jamandes i något hörn av trädgården när han
hade kommit vilse, 20 meter från stallet där han bodde! När hans syskon växte upp
syntes det tydligare att något var fel, Karl Gustav växte inte. Den präktiga mamman
Sippan märkte naturligtvis att något var fel och började avdela en av de andra ungarna
att passa Karl Gustav, oftast brodern Karl Johan. Så medan mamma Sippan var ute
och visade omgivningarna för två av ungarna så var en kvar hemma med Karl Gustav.
När det var mat för stallkatterna ropade vi alltid: kissarna, kissarna kom!
Antagligen trodde katterna att det var så de hette i efternamn, Sippan Kissarna
kom och Karl Johan Kissarna kom till exempel. Men när vi ropade
kom aldrig Karl Gustav och ändå hörde han, det hade vi testat. Någon av hans syskon
brukade komma springande med honom i släptåg och de puffade aldrig bort honom från
maten, fast han var så liten i förhållande till dem. Vi oroade oss för hur det skulle
gå för Karl Gustav när de andra ungarna skulle säljas om några veckor. Skulle vi
behålla ett syskon som skulle passa honom resten av livet? Mamma Sippan verkade
redan ha tappat intresset för honom och de andra ungarna och var borta längre och
längre perioder.
Tyvärr löste det sig på ett mycket sorgligt sätt. Alla stallkatterna utom två dog
på några dagar. De hade fått kattpest. Sippan klarade sig, men alla hennes ungar
dog och av de andra stallkatterna klarade sig bara en liten unge. På några dagar
dog sju av våra katter, men först trodde vi att katastrofen var ännu större, men
en efter en kom våra tre innekatter hem. Den lilla ungen som överlevde i stallet
fick flytta in och bli vår nya innekatt. Han visste inget annat än att han hette
Kissarna kom, men det kan man ju inte kalla en katt, så vi döpte honom
till Tom och det var han nöjd med. Tom blev en riktigt stor katt, inte i kg mätt
kanske, utan i cm över havet. Han hade de längsta ben jag någonsin sett på en katt.
Uppdaterad 2009-01-20